valldaulrika

Klockan är 13.52 och det är gudomligt vackert ute. Det är några minusgrader och solen strålar, sådär fint ni vet så det gnistrar på blad och gräs. Vips kom jag på att jag inte har hunnit (?) tagit in  eller planterat mina hängviden och bambun....förlåt syster yster!!!  Jag har inte ens hunnit rensat bort mina örter ...men dem lyser fint i solen... Titta här på min salvia....

 Min mellersta syster är trädgårdsmästare och kan det mesta om det gröna livet. Hon skäller nog lite på lillasyster nu som inte är rädd om bambun och hängviden. De mår nog inte så bra nu så jag visar inga bevis.Min syster har fingertoppskänsla och har anlagt sååå många fina trädgårdar.Jag är så stolt över henne!!

STRYKNING:::BLÄ!

Patrik ligger och susar gott i min säng för han har varit vaken hela natten. Fotbollslaget som han tränar var med i Allum cup. En dygnetrunt cup i inomhusfotboll. Tyvärr gick det ej så bra men det är alltid kul att delta.Jag och Bodil (svärmor) var och tittade i några timmar och fick se Freddan (Patriks son) göra mål och goda insatser. Du är duktig Freddan!!
Så nu när min kille, särbo, kärlek sover sin skönhetssömn passar jag på att stryka....det är så segt! Min äldsta syster är en fena på att stryka...jag försöker inspireras av henne när jag sätter strykjärnssladden i uttaget.




Titta så duktig jag har varit idag!!!



Under strykningen tittade jag åt höger och fick se denna gobit ligga och sova som prinsessan på ärten. Nelli är ljuvlig!!








Igår fredag 31/10 var jag på begravning. Begravningar är alltid tunga och smärtsamma att ta sig igenom. Men denna  var en sådan fin och ljus begravningsakt, tack Anna för att du sjöng så otroligt vackert.
 
Prästen talade så fint och tänkvärt. Han fick en (i alla fall mig)att fundera över livet och vad ett liv är...alla fina stunder som passerar alla korta eller långa möten med människor, alla vardagssysslor, engagemang, alla vänner som man har eller vänner som man har men inte hinner träffa. Den stora och varma kärleken som man har till sina barn, vad värdefullt det är att ha en familj , en tillhörighet. Tack ! Jag är så tacksam över min tillhörighet. Alla ni omkring mig..Tack för att ni finns!!

I torsdags var jag och Patrik på vatten palatset i Lerum med mina barn och Jonas en kompis till Filip.
YES I DID IT!! Fega mamma Ulrika vågade åka den stora vattenkanan 60 meter..faktiskt, jajaja för mig är det göööörlångt och hisnande.


  Vattenpalatset, ni ser den lilla banan till vänster.


 gry i mellantid då vi äter!

 Nora har precis ätit klart sina pannkakor och vill bums i igen!!

 Filip som mumsar på sin hamburgare!

 Grannen och kompisen Jonas väntar på att Filip ska bli klar!

 Också var det Patrik och jag...nu har vi dokumenterat den utflykten.....efter fyra timmars plaskande, hoppande och åkande och fingrar som såg ut som russin begav jag mig hemåt (5 mil) Om jag säger så här: det var rätt så tyst i bilen hem....zzzzzzzzzzz, mina små änglar!!!